lifebyF

Nu sitter jag här, med tårar i ögonen och gråten i halsen.
Jag sitter på den förbannade bussen påväg tillbaka till Oslo.. Min vecka hemma har varit helt underbar och nu vill jag inte åka tillbaka, inte än!
Mamma och Näva vinkade av mig vid busstationen i Norrköping, dom två är kvar där och här sitter jag i min ensamhet med en påse godis till sällskap.

Jag har kommit fram till en sak också föresten, jag har kommit fram till att jag tror på tröstätande, jag tror det hjälper, att man glömmer lite att man är ledsen. Så därför är jag väldigt tacksam över att jag iaf har min godispåse som sällskap, de närmaste timmarna ska jag ägna mig åt att proppa munnen full med choklad och längta hem!

Tack för mig, hej!


F.